Det gnälls orimligt mycket om smslån

Hur kommer det sig att journalister gnäller, gnäller och gnäller och sedan när saker ändras till det bättre så märker de inte det eftersom de är – upptagna med att gnälla!?

Gnällig mask

Ett exempel: smslån.

Smslån är redan reglerade enligt lag sedan 2018:

Lag om smslån från regeringens hemsida

Lagen i sin helhet.

Ska vi gå igenom ”the basics” först kanske:

Stora lån = låg ränta, uppläggningsavgift,  lång löptid = dyrt.
Små lån = ingen uppläggningsavgift, inga avgifter, hög ränta, kort löptid (om du inte är dum…)  = troligtvis bara dyrt om du är en slarver eller är dum nog att låna länge.

Tänk dig ett litet smslån som använder max årsränta 39,5%. Räntemässigt låter det kanske  mycket.  Ta istället i beaktande att ett tillfälligt smålån på 3000 kronor utan avgifter kostar 100 kronor i kostnad för ett tillfälligt lån i en månad (3000 lån + 100 kronor ränta). För DN är detta tydligen katastrof då de väljer att benämna detta lån som ”superdyrt”, illustrerat med en kvinna som ser djupt deprimerad ut och begraver ansiktet i händerna. Bara uppläggningsavgiften för ett alternativt lån med låg ränta skulle ju kosta flera hundra!? Snacka om att jämföra äpplen med päron.

Kanske är det bara bankernas lobbyism som styr och försöker smutskasta alla alternativ till dem själva? För nog finns det betydligt mer allvarliga saker att fokusera på när man ser till bankerna  (extrema) tillkortakommanden med exempelvis penningtvätt.

Den här artikeln förklarar bra.

Man kan undra om journalisters enda uppdrag i dagens Sverige är att provocera för att öka reklamintäkterna. Jag hoppas verkligen inte att deras mål bara är att göra en mer deprimerad iallafall. Det klarar jag så bra själv.